Italien – Toscana

Ja, så kom de då till slut! Första gruppen i Montecatini i år är Singelgolfarna.

Chefen själv Leffe, eller Kung Tung som han kallar sig, har satt ihop ett gediget program för gruppen och vi börjar direkt med spel på Montecatini Golf. En väldigt vacker och lite krävande bana ibland kullarna i Toscana. L-G och Jonas känner sig för på övningsgreen.

Tuulikki är alltid glad.

Birgitta och Anette delade bil första dagen. Det är bättre att spara orken till golfen, så kan man motionera sen.

Femman är ett läckert korthål, där gässen jagar oss om vi kommer för nära.

Jag kunde hänga på några hål i en treboll. Jan satsar på artonde hålet. Dammen framför green ställer alltid till det lite i huvudet. Men vi kom båda över- till slut!

Efter spelet var det vinprovning på Fattoria la Torre. Vår guide berättar om vilka viner de gör på gården. De var goda, så det fick följa med två flaskor hem. Vi har tre provningar kvar i veckan, så jag undrar hur det ser ut när jag skall packa för hemresan. Men det tar vi då.

Vill man hellre dricka gin tonic, så är det bara att gå ut och hämta färska citroner.

Efter golfen och vinprovningen satt det fint med lite antipasto och pasta.

I torsdags åkte vi till Leffes favorit Castelfalfi. På tee står Ulf, Doris, Yvonne och Bente.

Jan har haft tur. Han fick också med sig tre tjejer, nämligen Ann-Sofie, Lisa och Birgitta.

Här var det mer jämlikt. Birgitta, Ulf, L-G och Ann-Marie.

Vi åkte i två bussar och i sista bollen från andra bussen går Anette, Ingvar, Gerd och Birgitta.

Lennart chippar in mot green.

Femtonde är ett skojigt par-trehål. Där gäller det att fokusera på green och inte på vattnet omkring.

Bosse och Jonas är två spänstiga killar. Bosse bär alltid, hur kuperat det än är. Och det är det!

Hos Ann-Sofie är humöret alltid på topp.

Yvonne spelar in mot artonde green, som ligger långt där nere.

Den green som ligger längst bort i bild tillhör nionde hålet. Man slår ut från tee, som ligger högt uppe på berget ovanför serpentinvägen. Det mäter 177 meter från gul tee och 148 från röd. Det brukar inte vara så många birdies där. Men det är roligt!

Tyvärr fick vi inte spela det, för det var en stor tävling som gick ut före oss på ettan. I stället fick vi spela våra sista nio på Lake Course, som också är fin. Den är inte lika kuperad som Mountain Course, vilket kanske hörs på namnet.

Lisa är först in mot sista hålet, trots att hon har gått hela banan. Det är friska takter!

Efteråt var det kalas igen. Denna gång på Pieve de´ Pitti. Här var det Sergio, ägaren själv, som tog hand om oss. Han hade också hjälp av sin fru Ida. På golfklubben träffade jag en medlem, som hette Leopoldo. Han var kompis med Sergio och när han fick höra att vi skulle dit, så ringde han och sa att vi måste bli behandlade med ”guanti di seta” alltså silkesvantar. Det blev vi verkligen, trots att vi var rätt mycket försenade vid ankomsten.

Jan, som är född i Florens, tyckte att vinerna var toppen. Han borde ju veta. Cin, cin!

Vi provade tre av gårdens viner. Först ett vitt, som var gjort på vermentino, som är en druva för vitt, välsmakande vin. Det är inte den vanligaste vita druvan i Toscana, för det är trebbiano och malvasia.

Sedan drack vi ett rött, gjort på 60% sangiovese och 40% merlot. Sangiovese, Jupiters blod, är ju den stora druvan för rött vin i Toscana. Chianti görs till största delen på sangiovese. Merlot kommer mer och mer, men annars är det cannaiolo och collorino, som man vanligen blandar med sangiovese.

Slutligen drack vi Moro di Pava, en pava rött! Det är en kraftig sak, som görs på 100% sangiovese grosso. Grosso är en klon av den vanliga sangiovesen. Den har tjockt skal med mycket smakämnen och används också längre söderut i Toscana, för att göra prestigevinet Brunello di Montalcino.

Här kommer Ida med lasagne till oss. Det fick vi efter alla godsaker vi hade ätit av antipaston. Efter denna sittning, var dagens vedermödor på golfbanan glömda.

Det var spel tre dagar i rad. I fredags var vi på Le Pavoniere. Det är en fantastiskt fin bana, som är mycket lättare att gå, än de vi spelat hittills. Den rankas topp tio i Italien och vi förstår varför. Jan har haft tur igen! Snyggingarna Doris och Ann-Marie var sällskapet för dagen.

Det var riktigt skönt väder och många sökte sig in i skuggan. Det blev för varmt att sitta i solen! Men det finns ju också inombords svalka att få.

Leffe har hittat Lotta i baren.

Efteråt var vi på vinprovning som omväxling. Denna dag på Villa Artimino. Ett imponerande ställe högt uppe på ett berg. Var annars när man är i Toscana!Vår sommelier Cristina berättade om vinerna vi fick smaka.

De äldsta flaskorna var från tidigt 1960-tal och rätt dammiga.

Pietro och Cristina hjälptes åt att servera både vin och mat.

Det var inget fel på aptiten här heller. Skål!

Samma här!

Hyfsat nöjd verkar det som.

Några dyrgripar.

Dessa tunnor, som nu bara var inredning, har tidigare använts för lagring av vin. De rymmer mellan 15- och 16 tusen liter, men skulle läcka betänkligt om de fylldes med vin idag.

På kvällen var vi tretton stycken som gick på operaföreställning i Terme Excelsior. Det är Montecatini Opera Festival, som varje fredag ordnar en konsert med duktiga operasångare. I går var temat Rossini och Verdi. Vi fick höra stycken ur Barberaren i Sevilla, La Traviata och Rigoletto, framförda av Patrizia Cigna, sopran, Paolo Ruggiero, baryton och Andrea Secchi på flygel.

I pausen passade Birgitta och Anette på att smaka på vattnet från en av källorna. De ligger långt ned i marken och vattnet sägs ha välgörande effekt på olika åkommor man kan få. Birgitta är skeptisk och håller sig till Prosecco i stället. Det tycker jag hon gör rätt i!

Efter två extranummer var det dags att tacka publiken.

Här får också Patrizia komma till sin rätt. Det var en härlig kväll. Det är alltid fint att få lite omväxling till golf och vinprovning. Det är ju synd att missa ett sådant tillfälle, när vi nu är i operans hemland.

Nu var det slut på bilder, men snart kommer det mer.

Ciao/Claes

Er Eastonvärd