Bulgarien – Cape Kaliakra

Äventyret fortsätter.

I onsdags var det dags att prova Lighthouse Course. Filippa, Thomas, eller ”Slangen,” vilket han är känd som i hockey-Sverige och Ulla i förgrunden med klubbhuset i bakgrunden. Tävlingen var en inte helt okänd ”Easton Classic”.

Torslandas stolthet Eva gör sig beredd på första tee.

Anita, i samma lag, vrider upp fint. Så blev det ett bra slag också!

Martin satte nästan sin 25-metersputt på ettan.

Hans-Olof låg lite bredvid fairway, men det var inga problem!

Vår starter Thomas hade fullt upp med att hålla ordning på gruppen. Men hans bakgrund som polis hjälpte naturligtvis till.

Efter åtta hål nådde vi baren. Vi hade tre nästan-birdies och tyckte att det borde ge utdelning.

Det är en fantastisk utsikt från den baren.

Till slut nådde vi 19:e hålet.

Kvällens aktivitet ägde rum på en upplyst fotbollsplan. Tyvärr hade vi inte fått med oss nyckeln till grinden, men som Eastonvärd är man alltid redo att improvisera.

Aktiviteterna var många. Marie är en konstsimmare av rang. Dagen innan var det uppvisning i utomhuspoolen, men denna kväll blev det torrsim. Inte ett öga torrt!

På programmet stod boule…

… och kubb. Vi var indelade i femmannalag, med namn efter kända golfproffs.

Att vakna med denna utsikt från balkongen är lätt att stå ut med. Vi hade kanonväder från och med andra dagen. Sol och 25 – 28 grader hela tiden. Bulgarien levererade!

På torsdagen intog vi Black Sea Rama. En väldigt fin bana med ett fantastiskt klubbhus. Utsikten från 18:e tee är hänförande. Det är en par trea på cirka 200 meter från herrtee. Inte många nedslagsmärken på den greenen inte!

Här är det många som lovat evig trohet till sin kära. Sämre altare kan man ha!

Interiör från klubbhuset. Väldigt rustikt och hemtrevligt. Det kanske behövs efter det där sista hålet.

Vi hade en tredagarstävling under våra fyra dagar på Cape Kaliakra. Nu var det dags för stafettgolf. Laget består av fem spelare, som slår i tur och ordning på ett hål. Lägst score vinner och vid lika antal slag, så vinner det snabbaste laget. Väldigt roligt och det gäller att tänka till lite innan man slår ut. Vi hade lite otur när vi tänkte, så vi missade en given seger. Hur svårt kan det va?

Laget bestod av Anette, Anders, Cecilia, Monika och undertecknad. Vi fick ha tre klubbor plus putter var.

Martin i aktion. Svingen var mycket bättre än resultatet, så det blev för andremannen, att springa tillbaka från förväntad landningsplats.

Lunchen intog vi på stranden. Bad i 25-gradigt vatten för de som ville.

Så här ser en trovärdig kock ut. Han levererade också. Gull, som tillsammans med sin Thomas varit Eastonvärdar här i ett par år, får en björnkram som ett bevis på kärt återseende.

Det var många godsaker. Italieninspirerat också till min stora glädje. Trovärdigheten ökade också, när jag pratade med honom. Han hade arbetat flera år i Italien och pratade också lite italienska. Kan det bli bättre?

Det är precis så här en strandbar ska se ut.

Håkan var också nöjd.

Vår kock, eller köksmästare ska man i ärlighetens namn säga, ville ha ett foto av hela gruppen att hänga upp på väggen. Det var det minsta vi kunde bjuda honom på.

Middagen åt vi i klubbrestaurangen på Lighthouse. Solnedgången på terrassen lovade fint väder till dagen därpå. Maj, Monika och Ulf tar lite frisk luft.

Innan vi gick in var det gruppfoto.

På kvällen var det prisutdelning. Segrande lag i Easton Classic bestod av Filippa, Thomas, Ulla och Anders. Fina 76 poäng skrapade de ihop. Stort grattis!

Med ett ynka poäng mindre kom tvåorna Anette, Cecilia, Dennis och Mats.

Dennis vann närmast hål och i stället för segertal, så stämde han upp med en visa av Bellman. Vi satt alla som fågelholkar när han sjöng. Det var god Pavarottiklass, om inte bättre. Lite blygsamt sa han, att han sjunger lite grand ibland.

På kvällen var det VM-match mellan Sverige och Bulgarien. Eva hade laddat med bästa utstyrsel. Härligt med en tjej som bjuder på sig själv. Men så är hon ju från Göteborg också!

Förberedelserna var goda och stämningen var hög. Men tyvärr så sjönk den ju längre kvällen led. Hur det gick vet vi ju alla tyvärr. Men vi var fina människor och grattade våra bulgariska vänner till segern.

På fredag morgon åkte vi till Thracian Cliffs. Vi skulle få spela två hål på denna spektakulära bana. Det var allt vi hann, eftersom planet till Sverige skulle gå halv tre. Här ser vi första hålet.

Efter spelet fortsatte vi att köra runt för att se en del av de andra hålen på banan. Sjätte hålet är en spännande par trea på 211 meter från back tee. Tee ligger 40 meter högre än green och vinden kan ställa till det ordentligt. Inte så många nedslagsmärken där heller.

Jag kan tänka mig att Gary Player hade en rolig uppgift, när han skapade denna golfbana.

Här har vi en välplanerad driving range med klubbhuset bakom.

Allt roligt har ett tyvärr ett slut. Nu väntar vi på bussen, som ska ta oss till flygplatsen. Allt är packat och klart. Tråkigt att lämna Cape Kaliakra och Bulgarien. Det är verkligen ett underbart ställe, med jättefina banor och ett kanonhotell, med ett underbart spa och riktig gourmetmat.

Sista solnedgången fick jag njuta av från planet. Tack så mycket Filippa, Sara och Martin, som lagt ned en massa arbete för att göra detta till en mycket minnesvärd och lärorik kick off. Tack också Easton för ert generösa sätt att visa uppskattning av det arbete, som vi Eastonvärdar lägger ned och som vi tycker så mycket om!

Grattis till er som bokat denna fantastiska destination. Och ni som ännu inte gjort det, skynda er innan det blir fullt!

Er tjänstgörande bloggare,

Claes