Annika fick i uppdrag att ta lite bilder, under utflykten till Famagusta.
Guiden Willy började berättelserna redan innan avfärd.
Det cypriotiska landskapet passerar revy utanför fönstret. Barbro och Ulf verkar vara nöjda.
Första stoppet är Salamis, som var en forntida stadsstat på Cyperns östkust, vid floden Pedieios mynning, sex kilometer norr om Famagusta. Stadsstat är ett historiskt begrepp för en stat, som enbart bestod av en stad och dess närmaste omland, där styret utövades av den borgerliga staden. Begreppet skapades av brittiska historiker under andra halvan av 1800-talet, för att beskriva det speciella statsskicket i de fria städerna i antikens Grekland, liksom i medel-tidens och renäsansens Italien. Man kan jämföra med San Marino, som är den sista italienska stadsstaten.
Resterna av amfiteatern i Salamis. De tidigaste arkeologiska fynden går tillbaka till 1000-talet före Kristus, vilket är lika med sen bronsålder.
Ann har just promenerat genom ruinerna av en tidigare idrottsanläggning i Salamis.
Så vackert det är, St. Barnabas kloster, där det fridfullt står ute på ängen, bara några minuter bort från Salamis. Historien säger att St. Barnabas kloster byggdes till minne av St. Barnabas, som var son till en judisk familj från Salamis. Efter att ha åkt till Jerusalem för att studera, konverterade han till kristendomen och återvände till Cypern, för att predika kristendomen över hela ön tillsammans med Paulus.
St. Barnabas rymmer också ett ikonmuseum. Willy delar med sig av sin djupa kunskap i ämnet.
Nästa stopp var gamla stan i Famagusta. Gamla stan är omgiven av en stenmur, som dock inte syns på denna bild. Den byggdes av Lusignanerna på 1300-talet. Det som gör muren så speciell är att den är helt intakt och mycket välbevarad. Vill man ta en promenad i historiens fotspår är stadsmuren en bra plats att börja på. Från muren har man en magnifik utsikt över gamla stan, med det lugna Medelhavet i bakgrunden.
Willy berättar initierat om allt, som finns att se i gamla stan.
Nu berättar han om spökstaden Varosha. På 60- och 70-talet var Varosha ett känt turistparadis, som lockade soltörstande besökare från hela världen. Glamorösa hotell, fantastiska strandpromenader och utsökta restauranger attraherade också kändisar som Elisabeth Taylor, Richard Burton och Raquel Welch.
Varosha övergavs av befolkningen när Turkiet intog staden 1974. Området spärrades av och har ännu inte öppnats. Innanför avspärrningarna, som sträcker sig över ett stort område med både hotell och bostäder, har tiden stått stilla sedan 70-talet. Diskussioner förs om Varoshas framtid, men åsikterna går ofta isär. Klart är i alla fall att de flesta vill att området ska öppnas och göras levande igen.
Så här ser det ut när tidens tand har gnagt. En gång ett flott hotell och nu en ruin.
Lala Mustafa Pasha Moskén är den största av alla medeltida byggnader i Famagusta. Den är ett av de mest praktfulla exemplen på gotisk arkitektur kring östra Medelhavet.
Det kostar på att vara på utflykt. Lunch intogs på lokal restaurang.
Petek Patisseri var platsen för desserten. Lennart njuter i stora drag.
Det finns ju lite att välja mellan.
Alla var supernöjda med utflykten till Famagusta och höjde Willy till skyarna, när de kom hem till hotellet. Tack igen Annika, för dina fina bilder.
Då fortsätter jag med personalbilder. Alltid lika glada Elvan, tillsammans med lika glad Memhet i matsalen.
Efter middagen blev det pilkastning en trappa ned. C-G var svår på det också.
Han skulle träffa tårtbiten 20, men var lite högerinriktad.
I går spelade vi första dagen av Veckans spelare.Första boll ut var Ulf, Barbro och C-G.
Sedan kom Annika, Ann och Lennart. Nu gäller det att sätta sig i position inför morgondagens avgörande runda.
Vår marshal Mustafa berättade för mig, att olivträden måste ympas, för att det skall bli några oliver på grenarna. Det går inte att plantera kärnorna, för då kommer inga frukter. Man undrar ju då hur olivträden spred sig, innan man började att ympa! Det kunde han inte svara på. Då får vi googla på det.
Det är viktigt att hålla upp energinivåerna.
Sen skall det bli rätt i score-kortet också.
Tungan rätt i mun. Så går putten i också!
Ann gjorde par från fore green.
Det är inga problem att proviantera under rundan.
Sjuttonde green med den stygga bunkern framför.
Nere vid Acadamy Course fann jag ett växthus med tomater.
Där fanns också en odling av annat slag, bakom kaktusar och fina blommor.
Vid middagen i går, fick vi kanonfin underhållning av denna grupp. De framförde gamla godingar av Deep Purple, Earth wind and fire och annat som man känner igen.
I morse var han åter på plats – allas favorit Omelettmannen, eller Serkan, som han egentligen heter. Maken till trevlig och serviceinriktad kille är svårt att hitta. Bredvid honom står Ömer, som också arbetar i restaurangen.
I starterhuset tjänstgör idag Ayhan. Han ser till att alla får vad de vill ha och dessutom förser han oss med en flaska vatten.
I dag skall det avgöras vem som blir Veckans spelare. C-G leder med två slag, före Ulf och Lennart. Sedan har de två tjejer jagandes i den andra bollen, så det blir spännande att se hur det går.
C-G förnekar sig aldrig. Han är en riktig gamäng!
Det är viktigt att värma upp ordentligt. Har man inte den rätta bollträffen, så är det lätt att det blir fel.
Alltid lika glada Barbro får avsluta detta långa inlägg. Nu skall jag ge mig ut på banan och se hur det går för dem.
Claes
Er Eastonvärd
Hej Claes!
Stort tack till denna fantastiska historiegenomgång.
MVH//Yngve
Hej Yngve!
Alltid roligt att bidra med lite kunskap.
Svinga lugnt!
Ciao/Claes
Det har verkligen varit ett sant nöje att vara EASTON-gäst med Claes som värd. Han ordnar allt som efterfrågas och månar verkligen om oss golfresegäster. Toppenvecka – nästa resa blir med er igen, garanterat!
Personligt, proffsigt och passionerat??
Trevligt att få se alla dessa fina bilder och berättelser inför vår ankomst på sen fredag kväll. Nu längtar vi rejält.
Att få ha en vistelse med Claes som Eastonvärd vet vi ju redan att det är mycket positivt.
Tack Annika för dina vänliga ord!
Ciao/Claes
Välkomna igen Marie och Anders. Korineum är ju ett lite annat upplägg än i Sesimbra för ett och ett halvt år sedan. Här är jättefint!
Ciao/Claes