Portugal – Sesimbra

Kampen går vidare.

Kungälv – Karebygänget hade sin egen tävling. Killarna ledde med ett och söndagens spel kunde avgöra det hela. Antingen lika eller ointagliga två upp med en speldag kvar.

Solen värmer skönt på nittonde hålet.

I fredags var vi 21 stycken som åkte på guidad tur till Lissabon. Medan gästerna shoppade loss i centrum, så tog jag bussen till Mercado da Ribeira, nere vid Cais do Sodré, för att kika lite.

Där finns det mesta. Fisk, kött, grönsaker och frukt. Vägg i vägg finns också Time Out, som är ett restaurangtorg, med små kök utmed väggarna och sittplatser i mitten. Det är Lissabons restauratörer, som visar upp sig här. Stort utbud, inte det billigaste, men bra kvalitet och gott är det.

Bussen skulle plocka upp oss på Praca do Figueira. Där var det marknad och i ett stort tält fanns en massa stånd med olika saker.

Korvar av alla de slag och olika skinkor i mängd.

Smycken, halsband och annan konst fanns det också.

Här vilar kungligheterna inne i San Jeronimo-katedralen. Elefanter användes för att  visa makt. Vanligtvis är det lejon, men portugiserna ville visa att det med elefanter i stället. Det hade nämligen inte de andra ländernas kungligheter.

Kön ringlar lång utanför Antiga Confeitaria de Belém. Där föddes Pasteis de Belém, vilka på andra ställen heter Pastel de Nata. Där inne fikade vi och jag frågade servitören hur många de bakar på en dag. Tjugo tusen var svaret. Över sju miljoner på ett år. I mitt förra blogginlägg skrev jag 2.500. Det var vad jag tyckte vår förra guide sa. Jag hörde fel. Det fiket skulle man äga. Receptet kommer från munkarna i San Jeronimo-klostret och stället ägs fortfarande av ättlingarna till samma portugisiska familj, nu i femte generation.

Längst fram på Upptäckarmonumentet står Henrik sjöfararen. Det var en portugisisk prins, som levde mellan 1394 och 1460. Han var känd för att ha stöttat de första upptäcktsfärderna portugiserna gjorde i Atlanten och längs Afrikas västkust. De övriga  är framstående personer, som betytt mycket för portugisernas erövringar i världen.

På kartan, som finns på marken, visas portugisernas erövringar och även årtal när det skedde.

I lördags var vi tillbaka på Aroeira, för att spela första dagen av Veckans spelare. Per slipar formen med wedgen.

Alla är ivriga att få pegga upp.

Christer är en kämpe och alltid på gott humör!

Evald, tillsammans med sin Jill, åker utförsskidor på vintern och spelar golf på sommaren. En bra kombo!

Det kom en uppgift om att detta hus, som ligger vid 18:e tee, skulle tillhöra Ronaldo. Mina efterforskningar gav dock vid handen, att det fanns en coach och några fotbollsspelare, som äger hus vid banan. Men att Ronaldo ägde ett dementerades av personalen i receptionen. Kanske är de instruerade att göra det och i så fall lever tanken kvar. Man vet ju aldrig.

Britt och Eva räknar flitigt.

Full fart mot nittonde!

Eva, Evald och Ulla njuter av den birdie-whisky, som Thomas bjöd på.

Agneta, i fin Korineum-keps, verkar nöjd med dagen.

Anneli går ut i ledarbollen. Därför är uppvärmningen extra viktig.

Även Gerd har bra löd i drivern!

Ledarbollen samlad. Ulla, Christer, Thomas och Anneli. Thomas leder, men bara med två slag före Christer. Övriga har lite mer att hämta in.

Christer chippar in på åttonde hålet.

Ser bra ut Thomas!

Tänk så nära, men ändå inte i!

De här killarna var inte helt nöjda med att vi var på deras green.

Dags för prisutdelning.

Skål på er alla!

Gunilla och Thomas kom på fjärde plats i Bästbollen.

Anneli och Kennet belade tredje plats.

Kanske lite surt att inte vinna på fina 39 poäng, men tvåa blev Ulla med sin Christer.

Med fina 41 poäng vann Göran och Anders. Mest tack vare Göran, sa Anders i segertalet. Men för att få ihop 41 poäng, så måste båda ha spelat bra.

På andra plats i Easton Classic kom Rolle, Ulla, Agneta och Åke.

Vann gjorde laget med Thomas, Jill, Eva och Kennet.

Med fina 159 slag netto belade Åke fjärdeplatsen i Veckans spelare.

Trea och tillika bästa dam var Ulla.

Runner up var Christer.

Han inte bara höll undan från jagande medtävlare, han ökade dessutom på avståndet till fyra slag när allt var klart. Med fina 152 slag blev Thomas Veckans spelare. Förutom diplom och priser, fick han också folkets jubel och rungande applåder. Stort grattis till alla deltagare! Det viktigaste är ju inte att vinna, utan att kämpa väl!

En bild på Birdieligan får avsluta detta inlägg. De tömde chokladförrådet helt, så jag får skaffa mer till nästa grupp.

Det var roligt att ha er här i Sesimbra. Jag hoppas vi ses någon mer gång någonstans i världen, eller kanske på en golfbana nära dig!

Claes

Er Eastonvärd