Portugal – Lagos – Long Stay

Allting har sitt slut. Följ de sista dagarna för hösten 2019 på Marina Club i Lagos.

Här är hela styrkan som var kvar sista veckan. Hans, Britt-Mari, Cecilia, Bjarni, Sven, Lilian, Eva, Sven och Eastonvärden. Julen närmar sig, i vart fall är granen klädd i hotellets foajé.
På torsdagskvällen var det dags för den traditionella tacofesten som Easton värden brukar bjuda de sista gästerna på destinationen på. Denna gång inte av praktiska skäl i värdens lägenhet, utan i Sven och Lilians som så välvilligt upplåtit den för festen.
Vars så goda att ta för sig.
Vilket härligt gäng! Lilian, Eva, Cecilia och Britt-Marie.
På herrsidan Hans, Sven, Sven och Bjarni.
Värden står för maten, och gästerna står för disken. En bra kombination tycket jag.
Sven var effektiv med diskborsten.
Bjarni var en fantastisk torkare.
Fredagen var den sista golfdagen, för denna säsongen på Marina Club. Vi körde en liten Easton Classic, Herrarna mot Damerna. Här Eva, Cecilia, Lilian och Britt-Marie.
Herrarna var segervissa. Hur skulle det gå för Hans, Bjarni, Sven och Sven.
Det var blåsigt, med vi klarade oss så gott som ifrån regn även denna dag.
Lilian hade denna liksom många andra dagar, mycket fina utslag.
Britt-Marie vill inte vara sämre.
Cecilia vid det vackra hål 4.
Eva med ett fint fairwayslag.

 

Efter rundan på 19:de hålet går spekulationerna höga, hur gick det?
Jag tror nog vi vann, men hatten av för de som vinner säger Sven.
Jo i denna mycket jämna tävling, vann damerna, men med ett enda poäng.
Herrarna deppar i soffan. Men kom igen nu grabbar! Det är ju förfest. Denna gång hos Sven och Eva. Innan vi skall gå på den avslutande gemensamma middagen på Tasco do Kiko.
Det blev en värdig avslutning på denna vistelse, för mig, och jag tror också för de sista gästerna.
Det visade sig att vi hade en författare och poet i gänget. Nämligen Sven!!!!
Här kommer hans fantastiska epos. Som han döpt till.                                                  Besvikelsens promenad!
Jag vaknade med ett lyckoskri!,
Jag visste att detta var min dag
dagen då jag skulle slå färst slag
och kanske proffs skulle bli.
Medvind och solen i nacken.
Medspelarna såg redan slagna ut.
De skulle verkligen lära sig veta hut.
Nu – bara ett långt slag nerför backen.
Vänster arm rak som ett spett,
bollen lagom högt peggad.
Herregud så jag var eggad!
Golf är troligen för mig för lätt.
Något hände med klubban på väg ner.
Dess väg blev ej som planerat var.
Bollen blev liggande orörd kvar,
och EASTONs Dennis oroad på mig ser.
Uttråkade börjar damerna prata mascara.
Inom mig svordomar börjar mala.
Där rök chansen att till Masters kvala!
och starten på min värsta mardröms mara!
På förra hålet hörs Eva lyckligt skratta.
Sven slår långt med femmans klubba.
Bjarnis mästarswing kan inget rubba.
Cecilia ses efter mig i bunker kratta.
Mitt nästa slag blev inte lyckat heller!
Torven landade nära hål på green.
De andra visade upp sina bästa flin,
medan jag på min klubba skäller.
Hasse gör par och syns opassande le,
Lilian ser sig ursäktande kring,
BrittMarie låtsas som ingenting,
…. men i morrn då jävlar ska det ske!
Med detta fantastiska epos klingande i öronen, ber jag att få tacka alla gäster som varit på Marina Club denna höst. Det har varit ett stort nöje att få lära känna er, ingen nämn och ingen glömd. Jag tackar även Easton Golf för förtroendet att få vara värd på detta etablerade ställe. Tack alla, och ha en fortsatt skön höst, och God Jul och Så småningom ett Gott Nytt År
Säger Eastonvärden Dennis Johansson!

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.