Portugal – Sesimbra

I fredags kom fjärde gruppen hit och efter informationsmötet, så gick jag ut för att äta en sen lunch.

Jag gick till ett litet genuint ställe, som heter Isajas. Som ni ser, så är priserna mycket modesta.


Fisken rensas och fläks utanför ingången.

Sedan serveras den så här. Med kokt potatis, bröd och sallad. Och så vin förstås, mer än vad jag kunde dricka! Vad gick då detta kalas på? Jo, den hissnande summan av 10 € totalt!

Här är hon som lagade till allt. Då förstår ni att  det var gott! Tyvärr så stängde de för semester i söndags, men ni får ta det när ni kommer tillbaka till Sesimbra.

Mitt på stranden ligger Fortaleza Santiago Sesimbra. Det är en gammal försvarsanläggning, som i dag är ett museum. Bakom fortet ser vi fisk-  och fritidshamnen.

Nej vi ska inte ut och åka skidor. Man skulle kunna tro det, när man ser Kerstin. Det har dragit in kalla vindar från Island. Det var bara 12 grader och frisk vind i söndags morse, när vi premiärspelade på Aroeira I.

Men Anneli, Gerd och Per har hittat ett soligt och lugnt ställe.

I första bollen gick Ulla och Christer. När jag startat alla, så körde jag ikapp dem på sjunde hålet och fick spela resterande hål med dem. Tack för det. Det var trevligt!

Andra bollen var en treboll. Siv, Christer och Ulla.

Sedan kom Roland, Britt, Eva och Bengt-Arne.

I fjärde boll kom kompisarna Kerstin, Anders, Göran och Yvonne.

I femte boll ser vi Åke, Eva, Thomas och Gunilla.

Och efter dem Anneli, Per, Gerd och Kennet.

Vi avslutar kavalkaden med Leif, Agneta, Evald och Jill.

Hittar ni båda bollarna på bilden?

Ulla är en glad tjej!

På väg till nittonde hålet.

Framme vid målet! Här är vi alla scratch-spelare.

Göran och Yvonne verkar nöjda med rundan.

Refteles stolthet Thomas.

När Anders kommit in, så hade temperaturen stigit till riktigt behaglig nivå.

Efter spelet ingick det lunch på klubben i programmet.

Ulla och Christer värmer upp inför måndagens bästboll på Quinta do Peru.

Också Evald och Jill ville vara väl förberedda.

Greenerna hade fått ett lätt lager dressand, men det påverkade inte så mycket. Det är ju något som måste göras då och då.

Vid sidan av trettonde hålet finns denna skojiga trädformation.

Är det någon som  vet vad detta är för en fågel, så får ni gärna lämna en kommentar. Det ser ut som en Skarv, men ändå inte riktigt. Eller också är det det.

Före middagen hade vi vinprovning med min kompis Paulo. Han hade med sig ett sortiment av de viner han marknadsför i Portugal.

Intresset var stort, när Paulo berättade om druvor och annat.

Alla lät sig väl smaka. Paulo serverade generöst av både viner och tilltugg. Det var olika ostar, chorizo och mörk choklad. Passade perfekt till de olika vinerna.

Agneta och flera andra passade på att handla lite till balkongen eller resväskan.

Provningen avslutades med Moscatel Roxio. Det är en moscatel, som görs på den lila moscateldruvan. Den finns bara i Setúbal-regionen. Det är en mycket exklusiv druva, som ger ett väldigt mustigt och  mättat vin.

I går hade vi en utflykt till Arrábida-parken och lite annat. Vi började i Sesimbras fiskhamn, där denna mås torkade vingarna efter ett morgondopp.

I Sesimbra finns det över 200 fiskebåtar och det är Portugals tredje största fiskhamn. Här rensar fiskarna näten efter dagens fiske.

Det finns både mindre och större båtar här. De större går långt ut tidigt på natten. Där trålar de och får alla sorters fisk. De mindre ligger oftast och fiskar bläckfisk, på bukten utanför hotellet.

Här ser vi Sesimbra från en lite annorlunda vinkel.

Sesimbra, som man tror att det såg ut på 1400-talet. Då bodde man i borgen högt uppe på berget. Där var det lättare att försvar sig mot angriparna från havet.

På den gamla kyrkogården finns många fina gravar.

På vägen genom nationalparken stannade vi flera gånger och beundrade utsikten över Sadoviken och även åt Lissabonhållet. På bilden ser vi ett gammalt munkkloster. Det är inte längre i bruk, men det ägs fortfarande av Franciskaner-ordern.

Nästa stopp var kakelfabriken, där de tillverkar allt kakel för hand. Här sitter kvinnor och män och handmålar varje platta, som sedan bränns i ugn i 1030 grader i cirka 6 – 7 timmar. Denna teknik, som är sedan 1500-talet, heter Majolica.

Efter kakelfabriken besökte vi José Maria da Fonseca. Inne i en av de stora lagringskällarna, sitter Bachus och spelar. Här inne lagras Periquita i stora mahognyfat. Det största rymmer 20.900 liter. Mahognyn som är ett neutralt träslag, mildrar syran i Periquitadruvan, eller castelão som den också heter. I vinet Periquita original ingår också druvorna trincadeira och aragonez.

Bilden är tagen genom den låsta järngrinden in till Fonseca-familjens privata moscatelsamling. Den är världsunik och innehåller de bästa vinerna från varje årgång av Moscatel de Setúbal sedan år 1880. Några få år med sjukdom eller krig lades inget vin in, men annars finns det en tunna och några flaskor av varje årgång till 1983. Då fick det inte plats mer, utan ett nytt ställe togs i bruk.

Vi avslutade som vi brukar, med fisklunch på restaurang O Farol i Portinho de Arrábida.

Också Christer, som enligt hustrun Siv inte är så lätt att imponera på, tyckte att det var en toppenutflykt.

Vid dessertbordet ville de flesta smaka på alla sorterna. Det var inga problem, även om servitören såg lite frågande ut i början.

I dag skulle vi egentligen spelat golf i ösregn, men vi lyckades byta dag till söndag i stället. Därför blev det tid för mig att blogga lite.

Vi hörs snart igen!

Claes

Er Eastonvärd i Sesimbra.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.