Portugal – Sesimbra

Femte och sista gruppen har anlänt till härliga Sesimbra.

Anders och Lena är klubbkompisar till mig från Orust GK. Här värmer de upp inför inspelsrundan på Quinta do Peru.

Det är rätt Eva. Uppvärmningen är viktig för att undvika skador och för att spela bättre golf.

Granatäppelträd vid rangen.

Ingrid kollar hastigheten på övningsgreenen.

Först ut var Rune och Siv. Rune berättade att han spelat golf i sextio år. Som lägst var han nere på fyra i handicap. Det syns när han slår, att de gamla takterna fortfarande sitter i. Jag fick nöjet att spela de sex sista hålen med dem. Tack för det!

Andra bollen utgjordes av Zaida, Ingrid, Karin och Margareta. De var andra varvet på Qinta do Peru för dem. De kunde inte hålla sig i onsdags, utan spelade ett öppningsvarv redan då.

Tredje bollen var rena släktträffen. Lena och Eva är systrar och de åkte till Sesimbra för att umgås och spela golf ihop. Äkta makarna Anders och Kjell fick också följa med.

Sista bollen ut var Lena, Per, Sören och Britt-Marie.

Vädret var lite omväxlande. Rätt var det var så kom det en skur. På och av med regnkläder, men Karin var väl förberedd. Och det vet vi ju, att den som är bäst förberedd vinner!

Lite regn biter inte på Per. Inget fel på humöret där inte!

Det ser ut som havtorn, men jag är lite osäker på det. Det liknar inte riktigt vårt havtornsträd hemma. Det är kanske en portugisisk variant.

Bara ett hål kvar efter detta Margareta. Det nittonde!

Också Britt-Marie, Sören och Lena är på upploppet.

Lena värmer upp inför fredagens bästboll på Aroeira I.

Snart dags att åka tillbaka till hotellet.

Men vad nu då? Är det inte roligt att spela golf?

Så ja! Anders med svägerska Eva och svåger Kjell ser ut som de brukar igen.

Innan middagen i går hade vi vinprovning. Paulo berättar om de olika vinerna han dukat fram.

Nu var det dags att smaka på några röda viner. Här serverar han ett kraftigt vin från 2016 gjort på 100% Syrah. Perfekt till vilt eller långlagrad ost.

Efter provningen blev det lite inköp att avnjutas på balkongen, eller att läggas i resväskan.

I dag var vi på utflykt. Efter borgen uppe på berget åkte vi genom Arrábida nationalpark och vidare till Azulejos de Azeitao. Det är ett litet företag, som tillverkar kakel helt för hand enligt gamla metoder.

Efter en första bränning i 1030 grader, så målas plattorna för hand och går därefter in i ugnen en andra gång. Denna teknik, att måla direkt på en slät platta, kallas majolika.

Näst sista stoppet på vår utflykt. José Maria da Fonseca. Matematikern José Maria da Fonseca, som grundade företaget 1832, var en föregångsman med djärva idéer både vad det gäller vinodling och mark-nadsföring. Idag är José Maria da Fonseca ett av världens mest framgångsrika företag och leds av sjätte generationens ättlingar, bröderna António, verkställande direktör och Domingo Soares Franco, chefsvinmakare.

Innan vi gick in behövde vi lite fika i bageriet tvärs över gatan.

Där sålde de också handgjorda ostar från Azeitao-regionen.

Den äldsta flaskan som finns i muséet är sedan 1880. Den bör nog förbli oöppnad!

Vår guide berättar om det sjörullade moscatelvinet, som fått namnet Torna Viagem, vilket betyder åter från resan. På grund av förhållandena till sjöss, så åldras vinet motsvarande 20 år under 11 månaders resa.

Detta är en apparat för avsmakning av lite exklusivare viner. Man betalar i förhållande till vinets pris.

Zaida investerade tio € för en slurk av en 40-årig moscatel. Det måste smakat något alldeles extra, för hon köpte en flaska till det facila priset av 99 €.

Kompisarna Margareta och Ingrid fick också smaka.

Som vanligt avlutade vi med lunch i Portinho de Arrábida.

Grillad havsaborre med tillbehör.

Desserten hade en strykande åtgång.

Det var sista bilden i kameran. Jag återkommer snart med mer.

Claes

Er Eastonvärd

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.