Portugal – Sesimbra

I går kväll, före middagen, hade vi vinprovning med Paulo här i Sesimbra.

Vi fick smaka fyra olika viner, ett vitt, två röda och ett sött dessertvin. För att känna hur vinet smakade ihop med något att äta, hade han tagit med ost, chorizo, jordgubbar, choklad och bröd.

Inger, Börje, Maud och Roger lyssnar intresserat till vad Paulo berättar om druvor, odlingsområde och annat.

I dag var vi en liten exklusiv grupp, som åkte på Arrábidaturen. Vi började nere i fiskhamnen, som är den tredje största i Portugal. Det är mer än 200 båtar, som har hemmahamn i Sesimbra. Vår guide Francisco berättade att de största båtarna går så långt som till Kanarieöarna och fiskar. Då säljer de fångsten där och sedan fiskar de på hemvägen och säljer den fisken i Sesimbra.

Nu är det vinprovning igen. Carolina guidade oss på vingården Quinta de Alcube. Det är en liten gård, som har enbart ekologisk odling. De odlar många olika sorter, bland annat de gröna Fernâo Pires, Alvarinho, Siria, Arinto, Loureiro och Sauvignon blanc. Av de blå är det främst Aragonez, Touriga Franca, Castelâo, Touriga National, Trincadeira, Syrah och Cabernet Sauvignon. Det fick bli ett litet inköp, som jag får försöka packa ner i resväskan. Synd att man inte har bilen med, för det var verkligen prisvärda viner de hade.

Vinet jag köpte lagras i tio månader i tunnor av fransk och amerikansk ek. Sedan ligger det fyra månader på flaska innan det säljs.

Delar av Setúbal sett från Fortaleza São Filipe. Fästningen började byggas år 1590 för att försvara området mot angrepp från engelska och nordafrikanska pirater. Den har också fungerat som fängelse.

Detta är Capela de São Filipe. Ett litet kapell i fästningen, helt klätt med traditionellt portugisiskt kakel.

Kerstin beundrar utsikten mot Troia längre ut i Sadoviken.

Nästa stopp var marknaden i Setúbal. Där fanns det mesta i matväg.

Kerstin och Tommy i närkontakt med en Espadarte, eller svärdfisk på svenska.

Det här gillar portugiserna. Överallt ovanför restaurangerna ser man skyltar med Choco frito. Det är en slags bläckfisk, som på engelska heter Cuttlefish. Den kan antingen friteras ( frito ) eller grillas. Man kan få den serverad med eller utan bläck, berättade Francisco.

Får man en sån här på kroken, så har man nog att göra en stund.

Det fanns kött också. Fin skinka från svarta grisar. De äter mestadels ekollon från korkeken och smaken blir därför mild och fin. Den liknar den spanska varianten Pata Negra, men är mycket godare enligt Francisco. Såklart den är, han är ju portugis!

Härliga, billiga jordgubbar från Palmela. Det är en stad i närheten av Setúbal.

Efter saluhallen besökte vi till en stor skoaffär i Setúbal. Min kollega Yvonne hade varit där med den förra gruppen och det hade varit mycket uppskattat. Också Kerstin tyckte det var en toppenidé, så nu är skoförrådet utökat lite grand.

Vi avslutade vår utflykt som vi brukar, på Restaurante O Farol i Portinho de Arrábida.

Grillad Sea bass med tillbehör. Färskare och godare blir det inte. Förrätt innan och en fantastisk chokladmousse efteråt. Nu behöver vi ingen middag i kväll!

Restaurangens läge är det heller inget fel på.

I morgon är det sista golfrundan för denna grupp. Den blir på Aroeira I. Återkommer snart med det.

Claes

Er Eastonvärd

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.