Dags för nästa tävling, Easton Classic. En väldigt omtyckt lagtävling.
Uppvärmning på rangen på Quinta do Perú.
Underliga saker hända! Pernillas boll stannade kvar uppe i korkeken.
Lars och Agneta på 15:e green.
En välförtjänt stund i solen efter dagens runda. På nittonde hålet lyckas alla!
I går var vi på Aroeira I för att spela första dagen av Veckans spelare. Margareta har kommit till hål tio. Notera den fina Eastonhandduken, som hänger i hennes bälte.
I dag var det dags för den uppskattade Arrábida-turen. Denna fina vy över Sesimbra har man från Sesimbra Castelo. Det är borgen högt uppe på berget, som var den ursprungliga bosättningen. Kyrkan där uppe har anor från 1100-talet.
Runt den gamla bosättningen går en försvarsmur, som är helt intakt. Det gällde att hålla den lede fienden stången, när de försökte inta det gamla Sesimbra.
Nästa stopp på vår utflykt var Quinta do Alcube, en liten vingård, som odlar helt utan gifter. Carolina berättade att de har 400 hektar och producerar cirka 400.000 flaskor vin om året.
Efter skörden tömmer man klasarna här. De transporteras vidare till en maskin där blad och kvistar rensas bort. För att göra rött vin så placeras druvorna sedan i stora rostfria cisterner, där de ligger i 45 dagar. Under tiden pumpar man runt musten, som ligger tillsammans med kärnor och skal. Det är i skalet som smaker, färg och tanniner sitter. Enklare bordsvin buteljeras direkt. För att bli ett Riserva måste vinet lagras i tio månader på fat av både amerikansk och fransk ek. Det ger ytterligare karaktär och smak. När det gäller vitt vin, så pressas druvorna först och sedan får musten jäsa. På så vis kan man göra vitt vin även av röda eller blå druvor.
Det är olika storlek på cisternerna, eftersom de odlar olika mycket av många sorters druvor här på vingården. Typiska portugisiska sorter som Touriga Nacional, Touriga Franca, Trincadeira, Aragonez, Baga, Castelão, Alvarinho, Arinto och Viosinho. Efter vinifieringen blandar man ofta olika sorter, för att ge vinet den smak och karaktär man vill ha.
Detta är en buteljeringsmaskin, som fyller flaskan, sätter i korken, fäster etiketten och förseglar korken.
Avslutningsvis så kommer vi till den bästa delen av vårt besök, nämligen provsmakningen. Det doftades, sörplades och smakades. Inte mycket gick till spottkoppen här inte! Några flaskor fick följa med hem också.
Vi besökte också marknaden i Setúbal. Där fanns det mesta.
Bland annat ål och carapau, en sorts makrill enligt Wikipedia.
På vår tur genom Arrábida nationalpark fick vi denna vy över Troia. Där finns Europas längsta sandstrand, fem mil lång.
Vi avslutar vår utflykt i Portinho da Arrábida. På denna idylliska plats ska vi äta vår efterlängtade fisklunch.
På restaurang O Farol har vi fått in lite förtugg. Det är oliver, bröd, olika ostar och fiskpatéer.
Därefter grillad dorada, med potatis, morötter, kål och sötpotatis. Fisk kan de i Portugal!
De är inte så dumma på efterrätter heller! Halvfrusen chokladmousse och apelsinkaka.
Kerstin och Pernilla testar uteserveringen.
Det var det hela för nu. Återkommer snart med mer.
Claes
Er Eastonvärd i Sesimbra.