Då har den sista gruppen anlänt till härliga Sesimbra.

Dagen efter ankomst är alltid spelledig, men i fredags inledde vi med en uppvärmningsrunda på Quinta do Perú. Här kommer en liten presentation av gästerna i denna grupp. Duktiga golftjejer från Tylösand och Ringenäs är systrarna Ylva och Cecilia, som flankerar kompisen Ann.

Håkan, Birgitta, som tagit lite paus från jobbet som Eastonvärd och hennes Lars.

Sedan följer Jan, Anita, Eva och Bosse.

I nästa boll går Sverker, Kristina, Berit och Kjell.

Här har vi Harald, Ann-Marie, Birgitta och Magnus.

Och sist men inte minst Lena, Hans, Ann-Marie och Eva.

Birgitta och Håkan är klara på fyrans green. Det var där jag hann ifatt dem, efter att ha startat alla från första tee. Jag fick sedan nöjet att spela med dem de resterande 14 hålen. Tack för det!

Slut för i dag. Nu väntar det lätta 19:e hålet. Där gör man alltid par eller bättre.

Hej Kristina!

Det gäller att fylla på depåerna efter 18 hål. Restaurangen på Quinta do Perú håller god klass.

I lördags började allvaret. Fyrboll på Aroeira I.

Landslaget är också med. Eva och Sverker har representerat fosterlandet i Amatörmästerskapet för olika handicapgrupper. Eva vann Sverigekvalet i sin klass och fick åka utomlands och tävla.

Harald på väg till det roliga 14:e hålet. Det är ett korthål, med vatten framför och bunkrar runt green.

Och så här ser det ut. Index 18 är något svårförståeligt.

I dag var tolv gäster och jag på stadstur till Lissabon. Här ser vi Lissabons berömda akvedukt. Den består av 109 stenbågar och byggdes 1746, endast nio år innan jordbävningen, som ödelade stora delar av Lissabon. Som genom ett mirakel klarade sig akvedukten. Detta bidrog starkt till att minska antalet döda, eftersom man hade tillgång till rent, friskt vatten.

Lissabon är känt för sina spårvagnar. Främst kanske nummer 28. Den är gul och går på de smala gatorna upp till de högre delarna av staden.

Så här ser det ut inne i Lissabons berömda Antiga Confeitaria de Belém. Här görs de berömda Pastéis de Belém, på andra ställen benämnda Pastel de Nata.

Mer än 20.000 sådana här grädd- och äggkrämsfyllda bakverk gräddas varje dag året om. Långa köer av människor, utanför och inne i konditoriet, väntar på att få beställa eller köpa med sig hem. Receptet, som är hemligt, lär komma från nunnor, som gjorde något med äggvita och tyckte det var synd att slänga gulorna. Konditoriet öppnade 1837 och har inte varit stängt sedan dess.

Utanför Mosteiro dos Jerónimos är det alltid mycket människor. Det är ett gammalt kloster och katedral, där det fortfarande hålls mässor. Där ligger flera berömda män begravda, bland andra Vasco da Gama och nationalskalden Luís de Camões.

Och här har vi Vasco da Gama i all sin prakt.

Här kan man se influenserna från Indien. Två elefanter bär upp sarkofagen med någon inflytelserik person.

Torre de Belém är en fästning i mynningen av Tejofloden. Den byggdes i slutet av 1500-talet för att försvara Lissabon mot pirater från havet. Den var tydligen tillräckligt avskräckande, för det kom aldrig något angrepp. När den byggdes, så låg den mitt ute i floden, men landhöjningen har gjort att den nu är en del av den norra stranden av Tejofloden.

I parken vid fästningen finns denna replika av Fairey III-B Santa Cruz. Det var det plan, som år 1922 var det första att korsa södra atlanten, från Lissabon till Rio de Janeiro. Det mellanlandade för tankning ett par gånger på vägen, men ingen hade gjort denna flygning förut.

Den mest berömda hissen i Lissabon. Med den åker man upp till de högre belägna delarna av staden. Den delen heter Barrio Alto. Lissabon är ju som Rom byggd på ett antal kullar.

Det finns många fint stenlagda torg och avenyer i Lissabon. Det ser ut som hela marken böljar, men den är garanterat helt slät.

Eduardo VII-parken ger en fin utsikt över nedre Lissabon. På statyn nedanför parken står Marques de Pombal. Det var han som stod för återuppbyggnaden av Lissabon efter jordbävningen år 1755. Alla breda avenyer, som finns i Lissabon kan de tacka honom för. Det var inte vanligt med sådana gator på den tiden.

Lunchen intog vi på Time Out, som är ett restaurangtorg inne i Mercado da Ribeira. Ena delen är restaurangtorg och den andra är saluhall, med alla livsmedel som går att uppbringa i Portugal.

Birgitta, Lars och jag stannade på en strategiskt placerad bar på Praca de Comercio. Man får ju hålla lite koll på vätskebalansen.

Vi lyckades motstå frestelsen att gå in på detta konditori. Ja, in gick vi, men bara för att köpa med oss tre Pastel de Nata. Väldigt goda!

Ja  det var sista bilden för denna gång. Håll ut, det kommer mera.

Claes

Er Eastonvärd i Sesimbra.