Portugal – Sesimbra

Ny grupp och nya äventyr. Vi är i pinjernas förlovade land.

Det ser inte likadant ut från tee dock.

Vi mjukar upp svingen på Aroeira Challenge här i Sesimbra.

Yvonne kollar hastigheten på green.

Marga ser taggad ut.

Första bollen ut. Lasse, Peter, Britt och Kerstin.

I andra går Marga, Claes, Dennis och Birgitta.

Idel leenden från Sören, Birgitta, Bo och Eva.

Sist ut är Yvonne, Eddy, Anita och Torsten.

Peter går för flaggan.

Det ser fint ut Lasse!

Inramade av Lantanan är Claes, Birgitta och Marga.

Det finns fem sjöar på Aroeira Challenge. Det ger den lite karaktär. Tur det finns broar över till andra sidan.

Torsten är en spänstig kille. Han spelar gul tee och bär sina klubbor, som vilken junior som helst.

Eddy är framme vid artonde green. Han tillhör också skaran, där tiden verkar ha stått stilla sedan de var ynglingar.

Efter en varm dag på banan har de gjort sig förtjänta av lite njutning. Det är tufft att vara på golfresa!

Man undrar ju vad de pratar om.

Dagen därpå var vi på Quinta do Peru för första gången. Det var dock inte första gången för Dennis, som tillsammans med hustrun Britt och Bo och Birgitta stannade kvar får första gruppen.

Marga och Sören är beredda att gå ut.

Bakom driving rangen växer det fyra träd med så här fina granatäpplen.

På hål åtta använder vi dropprutan som röd tee för damer. Hålet blir lite mer hanterligt då.

På elvan satte jag in en liten extratävling. Närmast pinnen var det som gällde. Eva vann på tre meter och tjugotre centimeter. Bra spelat!

Birdieputten smet förbi hålet med förargligt liten marginal.

Stenek var det någon som sa att trädet hette, som bar dessa ekollon.

De gör väldigt bra bruschetta prociutto i restaurangen här på Quinta do Peru. Om ni undrar varför det står en etta på korkeken bakom, så är det sista siffran i skördeåret, alltså 2021. Om nio år är det dags igen.

I går var det sju gäster som ville spela på vår grannbana Montado. Min kollega Per, som är Eastonvärd på Montado, fixade starttider och rabatterad green fee. Tack för det Per!

De lyckades övertala mig att följa med. Det var ingen svår förhandling ska tilläggas. En trevlig bana och vi hade säkert trettio grader och ingen vind, så det var svettigt värre.

Det är inte bara på våra banor det finns fina hus. Casa do Montado hette detta.

Vi spelade en för mig ny spelform. Casinogolf heter den och spelas med tvåmannalag och poängbogey. Lagets poäng multipliceras med varandra. Exempel: spelare 1 får tre poäng och spelare 2 får två poäng på hålet. Då blir det alltså sex poäng till laget. Får någon noll poäng, så blir det bara noll, även om den andre får fyra poäng. Riktigt kul faktiskt. Det kan svänga fort i poängställningen.

I dag testar vi Aroeira Pines för första gången. Det är inte bara jag som fotar på första tee.

Kerstin och Sören kollar hur många slag de får.

Birgitta drar på för fullt. Dennis är stum av beundran.

Ett sånt här utekök får jag nog bygga på Lyr. Det finns både grill och vedeldad ugn. Perfekt för pizzabak och goda bröd. Får kanske bli ett projekt för nästa sommar.

Gott om långa barr är det. Inga problem för Eva, som säkert chippar in på green.

Då var det slut på bilder för denna gång. Jag återkommer med mer senare.

Svinga lugnt!

Claes

Er Eastonvärd i Sesimbra.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.