Portugal – Sesimbra

Hej igen!

I onsdags spelade vi första dagen av Veckans spelare på Quinta do Peru. Dennis puttar på den sjätte greenen, med det fantasifulla huset bakom.

Åttonde green lite från sidan, med det skrämmande vattnet framför.

Var det nån som sa, att det inte är roligt att spela golf. Det är det, i alla fall efteråt!

Mycket nät att laga är det! Vi började dagens utflykt i fiskhamnen i Sesimbra. 

Specialbyggd ställning för att sätta och dra fiskenäten. Det underlättar arbetet väsentligt.

Försvarsvärnet i Castelo de Sesimbra går runt hela den ursprungliga bosättningen. Klicka på länken om ni vill veta mer.

Skördearbetet är i full gång på vingården Quinta de Alcube. Söta, goda druvor som hängde kvar efter skörden.

Francisco, ägaren av företaget som körde oss runt, och Carolina, vår trevliga och engagerade guide på Quinta de Alcube.

När byggnaderna på vingården uppfördes, så hittade man många förhistoriska föremål i leran. Denna flintyxa kan lite grovt dateras till tiden runt 3.200 – 2.900 f. Kr.

Det fanns många olika manicker, som de använde vid vintestningen förr.

En del av de gamla verktygen för tillverkning av lagringstunnorna. På gården använder de både amerikansk och fransk ek till samma tunna. Det bidrar till att ge vinet smaker av olika karaktär. Amerikansk ek, som är mjukare, ger toner av vanilj, plommon, röda bär och honung. Den franska, som är hårdare och där vinet bara kommer åt ytan, ger mer komplexa smaker, kaffe, läder, choklad och mörka bär.

Självklart fick vi smaka på godsakerna. Här ska Carolina servera ett vin gjort på druvan Syrah. Lägg märke till taklampan, som är gjord med tomma vinbuteljer som förstärker ljuset.

Anita har storhandlat. Birgitta nöjde sig med en flaska.

Inne i saluhallen i Setúbal vill man gärna köpa allt. Det är oerhört läckert med all frukt, grönsaker, fisk och kött. Men vi har ju mat på hotellet och på stan i Sesimbra.

Vällagrad fårost. Hela Azeitão-regionen är berömt för sina speciella ostar.

Tillgången på ål är tydligen bättre här nere i Portugal än vad den är hemma i Sverige. Det verkar inte finnas något minimått eller fiskeförbud.

Nere i Portinho de Arrábida ska vi äta vår fisklunch. Det gäller bara att ta sig ner dit. Vägen är smal och slingrig.

Som vanligt står bougainvillean i full blom i den lilla byn.

Fantastiska smaker! Enkelt och gott!

Full koncentration på käket från Eddy och Claes. Birgitta börjar med att ta en bild på firren, för att ha något att minnas tillbaka på när vintern närmar sig hemma.

Se så mätta och otörstiga Eva och Anita ser ut. Sen bar det hemåt till Sesimbra och vad jag förstår, så var alla nöjda och belåtna.

Jag återkommer så fort det har hänt lite mer.

Claes

Er Eastonvärd i Sesimbra

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.