Eastongäster imponerar på Europa Tour proffs

De avslutande dagarna av femte veckan här i Cambrils har bjudit både på det ena, proffsbesök, och det andra, storm. Nästa månad står Lumine Golf som arrangör av finalspelet i European Tour Qualifying School. Under de senaste veckorna har de spelarna som redan kvalat in till finalen anlänt och börjat spela in sig på banan. De går ut som singelbollar och vissa (läs asiaterna) har följe av caddie, protokollförare och forecaddie. De blir glada när de får gå igenom bollarna och vi har givetvis lämnat plats och passat på att titta på hur spelet bäst kan utföras. Imponerande precision och kylighet.

Men inte alla grupper är lika tillmötesgående som Eastongäster och i onsdags, under andra dagen av veckans spelare, passerade australiensaren Matthew Giles Eastongänget utan större problem. Detta var avklarat på Lumine Lakes sjunde hål men sen blev det stopp. Ingen annan släppte igenom Giles och till Eastongästerna Clas och Tinas stora lycka valde han att sällskapa med de båda resterande elva hål.

Jag fick möjlighet att fotografera dem på 17:e (par 3, som mäter 183 m från ”back-tee”, 164 m från gul och 119 m från röd) och stannade även kvar för att bevittna utslagen. Matthew Giles slår ut och lägger sin boll i bakkant av green. Clas slår ut från gult och lägger sin boll en tre meter höger om flagg. Dags för Tina från röd. Perfekt utslag, landar i flagglinjen på foregreen, en liten studs som landar precis innan flagg för en sista studs som ……. alla ser vad som håller på att hända och ögonen blir större och andan hålls…. bollen träffar flagg en 30 cm upp på pinnen för att sen ramla nedåt men lite i sidled och lägger sig metern från flagg. WOW, utbrast alla, inklusive proffset Matthew Giles. Han var väldigt nöjd med sällskapet för dagen.

En stormig golfrapport

Inför onsdagens spel hade de spanska väderkartorna utlovat 43 mm regn, åska och storm. Vi var beredda på en inställd golfdag och förberedde oss på (plan B) att spela sällskapsspel (läs MIG-golf). Men morgonen sa sol och av den utlovade stormen fanns inga tecken. Vi spelade vår runda, njöt av 19:e och kom tillbaka till hotellet. I bussen tillbaka började det regna lite och vi andades ut. Tack vädermakter, sa vi.

Väl på hotellet och minuter senare brakade, förlåt uttrycket, helvetet löst. Himlen öppnade sig (eller slöt sig) och syndafloden hälldes över oss. Tillsammans med ett åsk- och blixtoväder av sällan skådat slag. Detta fortsatte under hela natten och jag började fundera på plan B igen. Men vädret hade bedarrat och på morgonen såg det riktigt ljust ut. När transfern anlände för att ta oss till banan möttes vi av nedstämda huvuden och de sa till oss att förbereda oss på en bana (Hills) i kaos. Över 30 träd hade antingen vält eller lyfts upp och flugit runt på banan. Vi svarade; ”Ah, en ny bana!”

Redan på vägen upp anade vi hur det kunde se ut då bussen fick vända och ta en annan väg upp på grund av omkullfallna träd. Men vi kom ut och kunde spela första nio i okej väder. De sista nio fick vi tyvärr spela i hällregn, då regnet valde att komma tillbaka och det blev en väldigt kall och blöt tillställning. Trots allt var det mycket tappra Eastongäster som tog sig runt och bjöd upp till leenden trots vädret. Imponerande och stor eloge till er! Tyvärr innebar vädret en stor fördröjning i spelet och trots att vi redan innan start flyttade fram transfern en halvtimme, blev det stressigt på 19:e. Inte lika trevligt =(

 

La Cua Curta

Som vanligt besökte vi Alex och La Cua Curta. Som vanligt uttryckte gästerna sin förtjusning, trots att vi fick gå den lilla biten i regn, med att maten var det bästa de ätit. Och det är ju så, det enkla hemlagade (med kärlek) låter smaka sig.

 

Prisutdelning

Vi går in i sista veckan här i Cambrils och det ser ut som att vi får avsluta tillsammans med solen som åter skiner och värmer. Vamos a la Playa !

Saludos!
Benny
Eastonvärd i Cambrils